Blodhundar har sina ”fans”överallt bland oss människor, men det finns lika många som de väcker avsmak hos. Detta beror på deras mycket speciella utseende och framför allt på att de dreglar. Men det nobla underbart mjuka utseendet väcker otroligt mycket positiva känslor hos oss som redan är förälskade i denna härliga hundras. 
När man ser en blodhund ska man komma ihåg varför de ser ut som de gör. 
Här är en länk till en mycket utförlig och intressant redogörelse av blodhundens historia. Tyvärr finns den bara på engelska. Skriven av Mac Barwick från England.

  www.bloodhoundclub.co.uk/history                                           

Den långa nosen med otaliga doftceller. Den stora nostryffeln som ska förse dessa celler med information. Det tunna mjuka  skinnet som rinner fram över ansiktet när hunden placerar sin nos i spåret. Funktion när det är som bäst! Skinnet stänger ögonen, vilket förhindrar ögonskador i risig och snårig terräng. Samt att synintryck inte kommer att påverka hundens nosarbete. När skinnet ”rinner” framåt stängs också örats hörselgång så att hunden blir helt fokuserad på sitt arbete. Med nosen mot marken bildas en perfekt ”tratt”av skinnet och öronen, ett fångstredskap för dofter.
De välvinklade benen med relativt grov benstomme, den starka ryggen, den väl välvda bröstkorgen och den helt igenom sunda och  kraftiga konstruktionen är en förutsättning för att blodhunden ska kunna utföra det arbete den är menad till. Och skapad för, redan för flera hundra år sedan. De ska kunna arbeta i grov terräng under dygn!! Ett eftersök på en försvunnen person kan pågå under flera dagar, då krävs en stark och framför allt uthållig hund. 
 
Denna hund ska kunna utföra sitt spårarbete självständigt. Kunna lösa de problem som uppstår under arbetets gång. Denna hund är avlad för att arbeta utan att bli vägledd  av en förare. Vi som har studerat blodhunden på ”spår”under många år vet att de är mästare på att lista ut lösningar på problem som kan uppstå under arbetets gång. Samt att alla blodhundar spårar inte likadant.
Detta innebär att: 
Blodhundar tänker ut vad de ska göra och sedan gör de det! Detta gäller så väl spårarbete som dressyr, så väl som att stjäla mat från bänken i köket eller att krypa upp i knät på matte och be om en stor härlig kram.
Blodhundar är inte lika lätta att dressera som en bruksras. Men med tålamod och vänlighet går det utmärkt att lära dem det mesta.
Blodhundar lär sig olater lika fort som goda vanor. M. a. o. det arbete man lägger ner på sin valp kommer man att få tillbaka under hundens hela liv.
Blodhundar är aktiva hundar som behöver stimulans. Att delta i familjelivet är ett måste. Att få använda den superba näsan till det den är menad till är bättre än långa promenader i koppel.
Blodhundar behöver få använda nosen i spårarbete. Även om man inte vill tävla och spåra mer organiserat, bör man ge hunden möjlighet att spåra. Spåra upp barnen när de springer och gömmer sig eller leta godis på tomten är ex. på arbete för hunden som ger mer tillfredställelse än en promenad.
Blodhundar ger sina ägare minst ett gott skratt om dagen eftersom de är väldigt humoristiska individer. Alltid med på det som är kul och alltid på gång med nåt……även tokigheter.
Blodhundar som blir understimulerade kan bli monster Precis som alla stora hundar krävs att man engagerar sig i sin hund. Att ligga hemma ensam utan sällskap är inte kul. Som blodhund hittar man då på olika  sysselsättningar som kan bli förödande för möbler och inredning. Men en stimulerad och välmående blodhund rör ingenting. Förutom sina leksaker.
Blodhundar som spårar är ytterst svåra att ”fånga” in. Det långa steget gör att en blodhund i trav rör sig väldigt fort framåt. Samtidigt som det ”ser”långsamt ut.
Blodhundar som spårar hör inte, ser inte, de är helt fokuserade på spåret. Därför spåras det i lina på träning och tävling. Även vid eftersök används lina.
Blodhundar som spårar lösa är en trafikfara både för sig själva och andra trafikanter. Åtskilliga blodhundar har blivit dödade av bilar och tåg genom åren. Nu för tiden är detta ovanligt p.g.a. att vi som ägare har lärt oss att skydda våra hundar genom att inte släppa dem lösa utan att vi har kontroll över dem.
Blodhundar bör ha en inhängnad tomt att röra sig fritt på, ett liv i koppel är ingen höjdare. Men även blodhundar kan bo i lägenhet om deras ägare är medvetna om deras behov och rasegenskaper. Och har möjlighet att ge hunden ett rikt och meningsfullt liv. 
 
 
P.g.a. den djupa läppen bland annat, dreglar blodhundar. Inte alla men många. Detta är omöjligt att se hos den lilla valpen, m .a. o. vem som blir en dreglare vet man inte.
Inte heller går det att titta på föräldrarna. Har sett hundar med väldigt mycket läpp som aldrig har dreglat och väldigt ”torra”blodhundar som dreglat konstant.
Så den som köper en blodhund måste vara beredd att ha en dregel handduk i varje rum, torka målning en gång i veckan (renare hemma än de flesta andra) samt stå ut med att folk tror att någon har spottat på ens kläder.
Med andra ord en blodhundsägare kan inte vara pedant. 
 
Blodhundar fäller två gånger per år. Då fäller de rejält! Karda och ett bad fixar det. 
Blodhundar behöver öronvård då och då. Man ska inte torka ur  för ofta ,då man kan rubba balansen i öronen, men koll av öronen en gång i veckan samt urtorkning vid behov är att rekommendera.
Kloklippning vid behov. Klippning ofta på valpen är att rekommendera. Då för att göra detta till en god vana. 
Blodhundar äter mycket, framför allt som unghundar. De behöver ett bra foder, gärna ett färskfoder baserat på rått kött. Ett färsk foder är välbalanserat och energirikt utan att man är tvungen att ge jättestora portioner. Detta är positivt då stora portioner bör undvikas p.g.a. blodhundens predispositionför magomvridning. Undersökningar har visat att hundar som utfodras med färsk foder löper mycket mindre risk att drabbas av detta gissel. Vilket foder man än väljer bör det delas upp i minst två mål om dagen. Att vila en stund före och en stund efter mat är en bra vana man bör ge sin hund.Viktigt är också att se till att hunden alltid har fri tillgång till friskt vatten. Då undviker man att hunden vräker i sig mängder med vatten på en gång. 
 
Blodhundar är totalt omedvetna om sin egen storlek! Älskar att ligga i knät. Älskar att kramas stående på bakbenen. Älskar att gosa. Älskar att bara vara med. Älskar att lägga den stora näsan i blöt, även där den inte ska vara!De flesta blodhundar älskar barn. Och alla andra djur. Som ”packhund”ser den alla som ingår i familjen, oavsett antal ben som packmedlemmar. D.v.s. packet håller ihop! Vid umgänge med barn är det  alltid de vuxna i familjen som har ansvar. Barn är impulsiva och kan göra, framför allt den lilla valpen, illa utan att mena det. Eftersom jag har stor erfarenhet av blodhundar och barn kan jag säga med säkerhet att detta är en ras lämplig för barnfamiljer. 
 

Se standarden för denna ras:

<BEHAVIOUR/TEMPERAMENT :

Gentle, placid, kind and sociable with people. Particularly attached to its owner. Tolerant of kennel companions and other domestic animals. Somewhat reserved and stubborn. Just as sensitive to compliments as to corrections. Never aggressive. Its voice is deep but it rarely barks.> 
 
Uppfostran får inte ske med skrik och slag. Då får man antingen en rädd och nervig hund eller en hård och aggressiv hund. Detta är en hundras som ska uppfostras med konsekvens och kärlek. Precis som vid barnuppfostran, lite lock och pock tillsammans med glädje och lek ger betydligt bättre resultat. 
 
Detta är ett försök att beskriva blodhunden. Naturligtvis är detta påverkat av min egen kärlek och passion för denna underbara ras. Hoppas att det ändå kan ge den som söker en hund att dela livet med, en liten aning om vad blodhunden är. Och jag önskar alla nya blodhundsägare lycka till med sina små underverk. Oavsett var det lilla underverket är köpt.

Vill du köpa en blodhundsvalp av oss? Välkommen på mail eller telefon för att bestämma tid för besök.

Lena Dahlgren 
 
 © Flushtimes o Clearwaterkennel Lena Dahlgren